När jag startade hade jag ingen aning om hur man skulle få tag på mönster med gamla förebilder från 1800-talets senare del. (Järnvägarna kom till Sverige ungefär 1860.)
Jag fick inrikta mig på att själv försöka skapa någon modell efter de bilderna som jag hade studerat.
Jag hade mycket gott om tyg att prova mig fram med. På min dåvarande arbetsplats hade jag kunnat ta vara på ett draperi som skulle kasseras. Det var 10 meter långt och hade suttit i en lokal med 4 meters takhöjd. Med den rikliga tillgången på tyg satte jag igång att rita mönsterdelar, grovklippa, sy ihop snabbt med overlockmaskin och prova. Så justerade jag mönstret, klippte till nya bitar och upprepade proceduren varv på varv. När jag till sist var nöjd med modellen så sparade jag det sist ritade mönstret och använde på köpt tyg. Draperityget hade brandskyddsimpregnering och skulle inte varit så trevligt att använda permanent i klädesplagg.
Förebilderna som jag hade tittat på var olika former av reskläder så det var modeller utan alltför mycket detaljer och i oömma tyger och färger.
På mitt studium av bilder hade jag kunnat se att på den här gamla tiden hade man alltid huvudbonad utomhus. I en butik hade jag turen att hitta en vanlig vidbrättad stråhatt i ovanligt stadigt utförande. Den dekorerade jag med draperad tyll och så flera ljusmanschetter med blomdekorationer. Den här ringen på manschetten som är avsedd att träs runt ljuset var alldeles utmärkt när man skulle sy fast manschetterna på hatten.
Jag var osäker på om det var förebildsenligt med att ha band att knyta under hakan men satte det i alla fall på min hatt för att kunna förankra den blåsiga dagar. För att lätt kunna byta mellan band i olika färger för att matcha övrig klädsel så bockade jag till fästen av ståltråd som ser ut ungefär som en säkerhetsnål och sydde fast i hatten. Sedan sydde jag kanaler i ena änden på bandet så att det bara är att trä på fästet och låsa med en liten krok.
Utöver kläder och huvudbonad så hade turen att kunna köpa en lornjett på en nostalgimarknad. Den hade till och med lagom starka läsglas som passade för mig.
Därefter kände jag mig tillräckligt utrustad för att ge mig ut på museitågsresor.
När jag sedan väl hade gjort i ordning några uppsättningar med kläder så var det ju roligt att få använda dem vid fler tillfällen än bara på museitåg. Jag försökte leta rätt på turer med gamla museifartyg, arrangemang med gammaldags marknader mm.
Träffa andra i gammaldags kläder Tillbaka till Hur det hela började